Graviditet & Sorgarbete

I kväll fick jag reda på att en internet vän till mig blivit gravid efter att ha försökt under en längre tid..
Hur jag reagerade nu då sms:et kom?!.
Det var ; Glädje, Ledsamhet, sorg och avundsjuka.

Ledsamhet över vad jag inte har kvar, vad ja kunnat haft och vi kunnat haft delad glädje.

Avundsjuka av den glädjen, förväntningarna och drömmarna man har som gravid, som jag inte längre har kvar, som jag har förlorat

Sorg: Då jag inte vet om jag kommer att kunna få uppleva denna glädjen igen själv om jag kommer att kunna få bli gravid igen.

Glädje över att hon slipper att kämpa något mera.

"Det gud tar från någon annan bringar en annan människas glädje."

"Ens egna sorg, blir en annan människas glädje."

Så resornerar jag efter att förlorat mina 3 små änglar, och sen få reda på att någon i ens omgivning fått sin "lilla i magen". det känns både för jävligt och tröstligt att tänka så.

///////////

Natten till idag var riktigt tuff, alla hade somnat skulle bara gå på toaletten en sista gång innan jag skulle sova, och börjar bara stört gråta, fick panik, ångest, hat, oro, sorg, hopplöshets känslor, och känsla att bara vilja ge upp.

Ville inte tro på vad som har hänt, men operations ärren säger mig att det är nog verklighet.

Jag fick väcka min sovandes man och han höll om mig och kramade om mig och tröstade mig, sen fick ja dåligt samvete av att ja väkt honom och sa till honom att lägga sig igen och somna om, själv grät jag vidare.

Tankar kringt ett IVF försök de är ju så in i norden dåliga och låga resultat, är de värt de pengar? Ja OM jag var garanterad en gravidtet absolut.

Vad är mina resultat nu?

Har försökt att tyda och söka lite information om tidigare gyn journaler då jag ständigt och jämnt hade cystor på mina äggstockar. Kommer att skicka dem till min beh dr så får han ta del av de få papper som jag har ifrån 1998 och fram till 2000/2001

Jag LÄNGTAR tills denna sommaren är slut dvs tills min beh. läkare kommer tillbaka ifrån sin semester.

Vill prata om hur länge han anser vi ska försöka innan vi börjar ta upp detta med IVF.

Om han nu står kvar vid detta som ett alternativ.

Jag funderar på att banta ner mig ett par kilo kanske blir jag lättare gravid då.

Bantning som innebär att jag under 1 veckas tid kommer att sträva efter att minska min matsäck.

Började idag att ta 1 järntablett för att börja höja mitt blodvärde, tror de är lågt om jag minns allt rätt. Ringde VC idag och bad dem kolla i min journal om de stod något om det, hon sa är de på gyn du vart så får du ringa dit. Ja men de har inte öppet nu, nej men du får ringa mellan 10.00-12.00 i morgon. Tack för hjälpen!

Jag längtar så in i norden efter min MENS!

jag vill börja försöka NU!!

vi får inte för ens mensen kommit tillbaka,

men försöka fick vi göra direkt efter första mf som ledde till graviditet, som i sin tur ledde till missfall..

Men skulle ja bli gravid nu om jag får tillbaka min sexlust igen så får vi väl ta de som det blir.

Men som sagt jag har inga höga förväntningar på att lyckas bli gravid och vet inte om jag för att skydda mig själv att börja inse att vi inte kommer att bli 4 i vår familj.

Jag har alltid drömt om att få många barn i mitt liv.

Och har försökt att bli gravid sen jag var 18år dvs i 9 år med 3 partner och fått 1 barn.

Jag minns vad min läkare sa till mig i Oktober 2007 att det var ett Mirakel att vår J blivit till med tanke på hur det såg ut i min buk, livmoder och äggledare med sammanväxningar. Som uppkommit efter alla mina operationer och punktioner av cystor på äggstockarna.

Oddsen känns inte så höga innan och än värre nu

Jag funderar ofta; vad för ont har jag gjort för att bli straffad så här?

varför varför varför?

Var ju hos dr den 23/7 efter undersökningen får ja så ont och vi kan inte lämna avd förens efter 30-40 min då ja fått smärtstillande, sitter kvar och frågar dr om de verkligen ska göra så där ont..
Han svarar får du ondare(!) och eller börjar blöda mycket ska du åka in akut.
Den 24:e ringer jag till gyn igen och säger att jag har så jävla ont till och från att ja skriker av smärtor. och är orolig om ja inte kan ha ett X ( X = utomkvedshavandeskap),
Nej då säger sköterskan, hade du haft det skulle din Dr se detta.
Man kan ha mensvärk man får "MF" (ofostrig grav)..
Ja förklarar att de är ingen jälva mensvärk, hon nämner att ja är så ledsen och mår psykist dåligt att de kan spela in varför ja upplever mina smärtor.
Jag frågar vad jag kan göra åt mina smärtor, till svar : vet inte men de var inte farligt.

Ja ger fan i att söka vård för ja är väl störd på ngt sätt.

Lördag den 26/7 kommer 06.30 ringer min väckarklocka, ångest och orolig, hoppar in i duschen och duschar med spec. svamp. Kl. 07.00 tar jag dessa 3 cytotec som ska hjälpa till att få ut min Ofostriga graviditet.
kl 09 ligger ja på op bordet och pratar med dr innan jag blir sövd han anser att ja skulle gå ner 3 kilo till har redan gått ner från att ha vägt 96 kilo till att nu ligga mellan 58-59 kilo, och är normal viktig (enligt BMI) bara för att få lättare ägglossning och att pergo kan orska missfall.
Jag säger att ja vill ha en utredning varför ja får missfall han säger att du är och din man är väl friska?! ja! han frågar om vårt barn är friskt, ja!
Han sa att han kunde ju skicka moderkakan för undersökning.
Sen berättar jag att ja haft rejäla smärtor i livmodern att ja är jätte öm bara ja nuddar och haft jätteont på höger sidan till o från sen jag var hos dr den 23/7.
Jag väcks och är skrapad.
Läkaren säger att han hittar ingen moderkaka, inga foster rester bara tjock slemhinna som var 16 mm.
Men de hade skickats på analys. Han säger att något inte stämmer och de kör mig ifrån IVA till BB där jag får göra ett VUL(VUL= Vaginalt ultraljud) inget syns men de gör ont då han undersöker mig och gapar till av smärta då han undersöker mig.
var där strax innan 14:00.
Han vill öppna mig för något är fel.
Jag körs ner på IVA igen och 14.30 ligger ja på operationsbordet igen, och vaknar upp och han berättar att jag hade utomkvedshavandeskap/ X och att dem fått operera bort högra äggledaren på mig..
Äggledaren skulle vara som en spagetti i storlek och där den sätts emot limodern skulle vara som en makaron i tjocklek och min äggledare var som ett tjockt pekfinger.


Så det var ingen ofostrig graviditet eller MA, det var ett X som innebar att jag förlorade min äggledare.

Jag har inte fått någon som helst hjälp att berabeta eller prata med någon kurator eller psykolog.
Min beh. läkare pratade ju med mig efter narkosen efter skrapningen och pratade lite med mig efter narkosen då dem opererarat mig. Sen satt han i ca 15-20 min i rummet där det låg en annan patient i samma rum och pratade lite.
Att när jag blir gravid nästa gång så kommer det vara hårdare kontroller på mig att jag redan 7 -10 dagar efter jag fått reda på jag är gravid ska ja in på ett VUL och se om graviditeten sitter där sen ska, annars kommer jag att börja behandlas med cellgifter direkt.

Han kunde inte heller utesluta att jag haft fler X då dem aldrig sett något i livmodern på mig de gånger som jag vart inne sa han.

Det har vart lite dubbla bud, Jag har ju behandlats för PCO och fått höra att vänster äggstock haft pco problem med blåsor.
Då den gjorde titthåls op på mig i Oktober 07 så brände han ju bort lite endometrios, men ville inte sätta diagnosen på mig. Men då han kom in och berättade om mitt X tog han ju upp detta att jag för flera årsen hade opererats för endometrios= Chokladcysta.

Doktorn tog även upp IVF
vilket vi får betala själva då vi har ett barn själva (men skulle jag träffa en ny man så skulle de visst vara gratis om jag fattat allt rätt)
Ett IVF försök går på mellan 24.500kr för själva ivf försöket, att komma till doktorn och träffa denna i 1 timme kostar 1800kr

Men dr berättade även att IVF är ökad risk för ett X då ägget kan "vandra tillbaka" upp i äggledaren, sen är ett ivf försök inga garantier för att man bli gravid eller får behålla barnet då man kan få missfall och andra saker som kan hända vid en "normal" graviditet.

Läkaren informerade mig att jag hade ökad risk för att få nya X.

Läkaren sa till mig att Vänstra äggledare kan flytta sig och hämta upp ett ägg vid höger äggstock om man har tur. Att det kan hända.
(för mig låter det som rena sagor för mig)

han nämnde något om att de var ca 40%chans att bli gravid med ivf, och de kanske var något lägre eller liknande siffra för mig att bli gravid själv (men inte högre)


Jag bad på lördagen den 26/7 att få prata med någon kurator innan jag opererades akut för andra gången på lördagen, och trode verkligen jag skulle få någon hjälp. Men fick reda på sedan att de inte har någon kurator eller samtals kontakt på helgerna där och att dem inte opererad folk på helgerna om det inte är jätte akut. Så först idag TISDAG 29/7 gick jag upp på gyn mottagningen och sa att ja måste få prata med någon men det var inte speciellt givande kändes som min sorg inte var något. (ja hade blivit erbjuden efter ja tjat samtal den 28/7 kl 15.00 samma dag som jag blev utskriven ifrån sjukhuset men då hade jag redan åkt hem vid 13 tiden på måndagen.

Jag mår väldigt dåligt psykist och bara gråter till och från så mycket känns så meningslöst och jag kommer att hålla mig borta ifrån allt som har med gravida och graviditet att göra tills jag känner mig starkare.
Jag såg att jag hade 2 grav test kvar som bara låg där och visade positivt i mitt nattduksbord, och jag började bara stor gråta varför varför varför????!
Vad har jag gjort för ont för att bli drabbad av all möjlig sorg.

Och med annat perspektiv ifrån allt just nu, så varför kunde det inte "BARA" vart ett missfall, MA, ofostrig graviditet? Varför ett X som krävdes att jag förlorade en bit av mig själv.

jag förlorade inte bara vårt "barn", jag förlorade en viktig del i min kropp, en viktig del då man vill nå till den punkt som jag och min man vill nå..

Det är sorgligt och tråkigt att så många håller sig ifrån mig, inte kan ringa mig..

Jag är väldigt trött men beror säkert på den psykiska utmattningen plus att mitt blodvärde ligger på 100

Svärföräldrarna säger att jag inte ska ge upp att de finns hjälp att få men vet dem att vården kostar en massa pengar?!

Jag är jävligt arg på den "BM" som svarade i tele då jag ringde om mina smärtor att det inte var någon fara.

Så otroligt besviken och ledsen att jag inte fick någon som helst hjälp eller stöd psykist under tiden som jag låg på sjukhuset i min stora sorg och tradegi


Jag vill tacka min vän P som verkligen har hjälpt till att passa vårt barn den 23 & 26/7 tusen hjärtligt tack, vänner hjälper till!

Uppdatering

I morgon 06.30 ringer min klocka då ska jag ta dessa 3 cytotec tabletterna och sen vid 07.40 ska vi lämna vår dotter till min kompis P som är så snäll och ställer upp och hjälper oss med vår dotter så där tidigt vid ottan och under dessa dagar, då inget blev som vi tänkt.
Jag är så tacksam P för att hjälper oss. Och de hjälper mig att bara få ha min man vid min sida och slippa spela inför mitt barn och tränga tillbaka allt som jag känner.

Jag är jätte rädd för dessa tabletter och ringde idag gyn mottagningen, men hon sa att man inte brukar få mer än mens smärta och att 2 panodil kunde ja väl ta då om ja ville de. (men då jag hade mitt sista missfall var de inte någon jäkla mensvärk ja hade, kunde mer assosera till att föda barn att öppna sig/ när livmodern drar ihop sig efter en förlossning.

08.30 ska jag vara inne på operations avdelning, då ska dem ta mitt ifrån mig.. jag kanske kommer att få vänta beror på om ngn annat viktigare kommer emellan..

Jag är så rädd och så otroligt ledsen

jag uppskattar om du som läser orkar skriva en rad eller två, de känns skönt att veta VEM som är ens vänner..






Låt text som är skrivet av min lilla syster Å som beskriver lite hur det känns

Så tom så lurad vad har ja gjort fel?
De känns som ett slag emot min kind, smärtan känns åh de bränns..
De känns så kallt här inom mig, vad gick fel? vad är syftet är allting fel med mig?
Jag orkar snart inte mer....
Så kallt här inom mig vad gick fel vad är syftet?
de känns så kallt här inom mig vad gick fel , vad är syfet
är allting fel med mig
att känna sådan smärta de gjorde jag ej förr..
så ensam så ensam är jag

sorg

Vill bara att de ska bli lördag. Men samtidigt vill jag inte.
Jag är så RÄDD för att få ont.. rädd för att bli sövd fast jag blivit de flertals gånger.
Men vill inte att de ska vara som det i dags läget är, ja vill ha vår bebis imagen, men allt som finns inom mig ska bara sugas ut..
Så svårt att få till, men på 5 minuter försvinner allt, allt man kämpat för slitit för och utsatt sin kropp för, på ynkla jävla 5 minuter och man vaknar upp till bara tomhet.


Jag var så himla glad att vi skulle få ett barn till, och att de skulle få komma i den fina månaden mars.
Usch så långt man hann att fara iväg i tiden i sina tankar och drömmar.
När blir ja gravid igen?
Igår var man så otroligt glad och på ett ögonblick så blev allt bara så nattsvart
Allt känns så overkligt

Hur kunde de bli så här?

Lurad

Ja fy fan vad lurad jag känner mig........
Jag vill så gärna att min läkare ska ha sett fel,
att jag kanske inte är så lånt gånget som jag trode
att allt såg bra ut (om jag hade vart lite kortare gånget)
Är så jävla sur...

Vad ska jag göra av mina mamma kläder som jag fick av min man då jag fyllde år?!
Så mycket saker att ta bort, försöka förtränga, Mina böcker....

Hur ska jag i nästa graviditet kunna urskilja en "NORMAL" graviditet i jämnförelse med en
"Ofostrig graviditet"???! Då det känns ju hur jävla lika som helst?

Se nu mina vänner, vilken jävla värdelös människa jag är 3 på raken, 3 förlorade bara i år, på 7 Månder. 7 Helvetes Jobbiga månder.
Men ja kommer inte ge upp, jag ska HA min bebis, min efter längtade bebis... VÅR efterlängatade bebis, vår dotter ska få bli stora syster.

Idag fick jag ringa min mans föräldrar och fråga dem om de kunde vara barnvakt på Lördag då jag ska in på operation. de sa att de kommer hem på lördag EM, annars kunde vi köra till trelleborg på lördagen och lämna henne där.. (ja jävligt passande va???) Så NEJ ja låter inte min man köra vår dotter dit på självaste jävla operations dagen, jag behöver "bli av" med vår dotter så jag kan få gråta som jag behöver om jag behöver på lördag utan att behöva tassa på tå. Vill inte att min dotter ska behöva se mig gråta ännu mera än vad hon redan idag har gjort.
Försöker att inte visa att jag börjar gråta men då det gör så ont i kroppen och ja råkar skrika ut av smärta och då de flyger på mig att jag inte längre är gravid så kan jag inte rå för de tårar som kommer..

Har även så jävla ont på höger sida, känns som äggstocken och hugger till som bara den.. Men läkaren borde väl ha sett om det fanns en graviditet i äggledaren??
Ska ringa i morgon och höra med gyn så att läkaren verkligen kollade upp min äggledare..
Så jag slipper oroa mig för detta med!

Det är så jäkla overkligt, vissa har idag skrivit att jag skulle vara glad att de skedde, naturen hade sin gång. För mig är de bara en stor jävla förlust.

Jag ville bara vakna upp då jag låg på britsen hos gyn, kändes så overkligt men kände hur min man höll hårdare i min hand.. Då började ja väl förstå att ja faktist inte drömmer. Men önskar att det bara var en jävla mardröm.....

Min läkare går på Måndag på 4 veckors semester, Min kurator är på 4 veckors semester (hon på MVC på gyn mottagningen) och har inte en käft inom sjukvården nu som finns där.


det är sååååå tomt

det gick inget vidare :-(

Det finns ingen som helst rättvisa!

Var idag på VUL och enligt dr skulle jag vara i v7+0 = V.8

Allt fortsätte att växa, men inte vår lilla "mini" vårt lilla barn....


Har min svullna mage kvar, mitt illamående, mina ömma bröst, min trötthet, min stora enorma glädje och tron och hoppasdes att allt var precis som det skulle. Var ju så glad att jag hade passerat de dagar då jag fått mina 2 missfall i år.
Innan man åkte funderade man ju på om de var en eller 2 bebisar i magen, om hjärtat skulle slå eller inte, visst tanken fanns väl att något skulle kunnat gå åt helvete, men de sköt man ju bara bort för att inte bli för orolig och må för dåligt. Att jag vågade tro och hoppas att det faktist skulle gå bra, att vi skulle få vår efterlängade bebis i mars..Vårt så efterlängtade barn. Hade ju inte haft några blödningar, och en hel del symtom, vad skulle liksom gå fel?

Då jag lägger mig istolen frågan läkaren hur jag mår om jag mår illa ect.
Då han tagit in staven så säger han -Det här ser inte ut som jag hade hoppats!
Hab sa att jag fått MA eller "Ofostrig graviditet"..
Att man har kvar sina symtom och känner sig gravid andra saker fortsätter att utvecklas men inte Mini.

Det känns så otroligt ofattbart, så fruktansvärt lurad.. Och HUR ska jag kunna glädjas och tro på något nästa gång?!
Att jag fått 15 positiva grav tester (men iom allt fortsätter att fortskrida moderkaka ect så sänder de ut hormonet) även fast embryot tillbaka bildats..

Han trode att det inte har kommit ut pga att jag tagit mina progestoron vagiatorier.
Nu har jag fått operations tid på Lördag förmiddag någon gång, ska även på operationsdagen ääven ta 3 st CYTOTEC via slidan..

Har sedan jag var innen hos läkaren fått kraftiga sammandragningar i livmodern. och fortsätter detta så kommer jag att söka till akuten i kväll, i natt eller då jag inte längre orkar att stå ut med smärtan. Han sa till mig att söka akuten om jag inte står ut med smärtorna och även om det kommer blödningar...


på www.osynligabarn.se finns att läsa lite om MA / ofostrig graviditet

Men kopierar lite.

Ofostrig graviditet betyder att kvinnan blivit befruktad och embryot börjat utvecklas men efter några veckor tillbakabildas fostret, oftast på grund av kromosomstörningar. Kroppen tror dock att den fortfarande är gravid och sänder ut alla graviditetshormoner så att fostersäcken och moderkakan växer och kvinnan upplever alla graviditetssymptom. Oftast avslutas graviditeten tidigt men den kan fortsätta enda upp i vecka 18 då man upptäcker den ofostriga graviditeten om man gör rutinultraljudet. Det är inte så vanligt med ofostrig graviditet och dom flesta runtomkring kvinnan och mannen har aldrig hört talas om det och kan därför stå oförstående när man berättar att man mist sitt barn. Detta är inte frågan om någon form av "skengraviditet", tillståndet är INTE framkallat av att kvinnan så gärna vill vara med barn att hon tror att hon är det. En befruktning har ägt rum och kvinnan blir minst lika lurad av sin kropp som hennes omgivning, om inte mer. Från och med åttonde graviditetsveckan kan ofostrig graviditet upptäckas med hjälp av vaginalt ultraljud (vul). I dom allra flesta fall stöter kroppen ut fostersäck, hinnor mm självmant. Men om det inte sker kan man bli skrapad eller få tabletter som hjälper kroppen.


MA betyder att fostret dött i magen men att kroppen inte stött ut det. MA upptäcks med ultraljud och kommer ofta som en chock för föräldrarna. Genom att mäta fostret på skärmen så kan man få fram ganska exakt när fostret dog. Vad som orsakade det är däremot svårt att säga, ibland kan man få reda på det efter att fostret kommit ut.
MA innebär att det blev inget missfall omedelbart när fostret dog. Fostret ligger kvar en tid i livmodern innan det stöts ut. I och med användningen av ultraljud har man konstaterat att detta är det vanligaste förloppet vid missfall. Termen ''missed abortion'' började användas före ultraljudets intåg och har sedan hängt med. Trots att fostret är dött kan moderkakan fortsätta att växa ytterligare några veckor.
Olika kvinnor reagerar olika vid "missed abortion". En del kvinnor fortsätter att känna sig gravida. Andra märker att det är något som inte stämmer och de vanliga tecknen på graviditet försvinner. Brösten blir till exempel mindre. Den här typen av missfall inträffar vanligen före den tolfte graviditetsveckan, men kan förekomma så långt som 18 graviditetsveckan då man upptäcker det på rutinultraljudet.
Beroende på i vilken vecka fostret dog så går man till väga på olika sätt. Är det innan vecka 8 så kan man antingen vänta ut att kroppen ska stöta ut fostret eller så kan man välja att bli skrapad.

Nervös

I Måndags den 21/7
var jag på hälsosamtal. Pratade om alkohol och droger lite mat osv.
Fick den ny utkomna boken "Vänta Barn" som kom ut här om dagen.

I morgon den 23/7 är det dags för mig att göra ett tidigt VUL.
Och är jätte nervös.
Kommer embryot vara i liknande längd som jag har beräknat?
Kommer det lilla hjärtat att slå?
Om det inte slår är det naturligt då?
eller innebär det att jag kommer att få missfall?
Hur stor risk för missfall är det på ett ungefär efter man sett ett hjärta slå?

har en del tankar och funderingar och frågor som jag HOPPAS min läkare
tar sig tid att besvara.

Fick idag ett sms från sjukvården att jag har tid till gyn mottagningen och klockslaget.
perfekt då dem skickar ut ett sms till en!!

Mår små illa hela dagarna, lite mer ökad illamående på kvällen/läggdags.
Trött och fick idag sova middag, underbart!

Nu ska jag se lite på tv:n godnatt 23.11

Bok

Idag kom min pocket som jag beställde på söndags kvällen, fri frakt och ett riktigt fynd :-) så det ska bli kul att ha något att ligga och läsa innan jag somnar och min övriga tid som jag inte har något annat för mig. En ren utmaning kommer denna bok att bli, då denna innehåller 353 sidor




Passade även på att testa mig imorse, vilken test-oman jag är!! Ja får väl inse att jag är Gravid!

Läkaren

Idag ringde min beh. gyn läkare och sa att han vill träffa mig den 23/7 innan han går på semester. Och att jag måste fortsätta med mitt progestoron.
Nu ska vi får se vår lilla mini tidigare än tänkt.
Måste försöka fixa barnvakt så jag och min man kan åka dit själva i lugn och ro uti fall att något
inte står rätt till.. Men får se om vi hittar någon som då kan.

igår hade jag ont i livmodern och vid ljumskarna?!
idag känns de hitills bättre.
Äntligen snart dags om någon timme att lägga sig ska bli så skönt!!!

Hungrig

Jag är Hungrig nästan hela tiden och törstig och dricker mycket.
små illamående hela dagarna..
Är så gott att äta men innebär ångest.
Blev sur i kväll för att jag inte hade några goda kolor här hemma..
Ska äta lite plommon idag.
Har redan vart på kalas och ätit en liten tårtbit och kärleksmums och bulle.
Plus att vi familjen var ute och fikade förut.
Har även idag träffat min kurator på mvc.
Har ingen ny tid förens i Augusti.
Fick även tider idag till BM
känns lite mer verkligt nu.
Magen är uppsvälld, blää

Är så otroligt glad och tacksam för att jag är gravid!