Det gör så otroligt ont

Sen jag var hos min läkare har jag funderat väldigt mycket på hur "lättad" jag blev att få berätta för honom, en av de få som jag kan känna tillit till. Men samtidigt så kändes och känns allt så tungt..

En person som jag vet klarar av att höra, vad jag har gått igenom under min barndom.


En känsla av lättnad, att våga berätta. Samtidigt som smärtan gjorde så ont, jag kände ilska, hat, svek, dåligt samvete, ånger och rädsla..

Jag satt hos honom från att vart "normal" till att halka in på känslan rädsla.

Till att sitta stor gråtande och ta upp de mest hemskaste sakerna i korthet,
Det blev i korthet av att jag visste ju så väl att tiden snart var ute,
men för att jag nog inte klarade av att gå mer djupare än så långt jag kunde..


Han tittade på mig och jag tror nog att han först nu börjar inse att livet har vart lite svårare
än vad han innan har kunnat läsa sig till...


Jag torkade tårarna, och gav honom en kram och gick till bilen..


Jag fick ringt min man och bara sa att idag är jag totalt slut. Det var den dagen vi skulle passa grannarnas barn.


Min man frågade i telefonen vad som har hänt, nämnde bara rubrikerna på händelserna.
Han har försökt få mig att prata, om jag har velat.

Men jag har inte kunnat få orden i min mun, det har vart för svårt.
Tanken på vad jag har berättat, har fått mig i ett slutet rum där tankarna far lite då och då.
När kroppen, hjärnan och inte minst själen orkar med..





Min man vet rätt så mycket, men vet inte om han klarar av höra den djupa sanningen.
För vi kommer ifrån två skilda världar av en uppväxt som format oss olika starka och med olika förutsättningar.



Jag funderar nu förtiden om jag skulle börja skriva någonstans i en blog, där jag kan skriva utan att behöva bry mig om att jag hoppar från år till år, och händelser till en annan.
Där hjärtat kan få tala, och kunna skriva då jag klarar av.
Jag har levt flera år i skam, rädsla, ångest och förtvivlan.




Jag fick reda på att han kanske inte kommer jobba kvar, han behövde tid att fundera och få mer svar från arbetsgivaren om förändringen som kommer träda ikraft 1 november...
Jag vet inte vad jag ska göra om han försvinner, slutar.


Jag kom in på detta svåra hos honom, då jag i somras fick läsa vissa saker.
Tankar sattes igång, och jag börja ställa mig mer och mer frågande om
vad som är sanning. Och vad en viss person kan vara kapabel till, ju mer jag inser
hur fruktansvärt manipulerad jag har vart.



Min tid är ute nu.

Jag måste avsluta, men inte mitt huvud.
kanske är det bäst att avsluta nu.