Dag permission

Vi åkte hem på lite dag permission, dottern var rätt däckad denna gången efter medicineringen och somnade till lite på vägen hem.

Har vart lite utbrott från henne idag, men då mannen nu kommit hem börjar jag försöka skaka av mig att det är jobbigt, påfrestande och att jag är trött och börjar känna av min värk i kroppen mer och mer..

Men mannen är trött och kom inte i säng förens 01.30 i natt sen ringer ju hans klocka 05.15.
Idag kunde de sluta lite tidigare ca 20-30 minuter.
Men han är trött och sliten, mycket förståligt.

Så även om jag är Trött känner mig sliten och stressad, och lite där till...
Så kan våran trötthet inte mätas på samma sätt..
Vi är enade om att vi båda är väldigt trötta, ledsna och tycker att det vart och är alldeles för mycket tråkiga besked och händelser..
Att mycket börjar kännas som det är förmycket av allt samman.
Trots från den lilla, och massa annat som tar energi.


Nu ska vi infinna oss på avdelningen senast 1 timme och 30minuter.
En avdelning som väckte rätt starka känslor, och obehag.
Sjukhuset har flyttat avdelningar, men på den avdelning dotter nu ligger på,
och i samma rum. Låg min mans Farmor vad de trodde skulle bli i livets sista skede.
Men hon levde längre, och fick lämna avdelningen och komma på ett hem.

Då vi var hos henne, blev hela stora släkten samlade alla för att försöka hjälpa, finnas och vi ta farväl av henne på avdelningen.

I det rummet är det 3 sängar nu, ett rum som egentligen inte ska vara "öppen" då de är överbelagda. Men då dottern behöver hjälp så kan man inte vänta för länge.

Men när vi kom till avdelningen igår, kom jag på. De var ju här.
Vi kom till rummet där vi skulle vara/ligga ensamma,
och jag insåg att det var även samma rum.

Nu måste jag ut och rasta hund, fast ingen lust, ork eller vilja finns.
Sen packa de nödvändigaste för kvällens behandling.


**17:30**