Idag var det dags att göra HSG röntgen, på min sista äggledare.
Min man kommer hem 13, och kör direkt till Sjukhuset.
Vi går direkt upp till postop.
Sätts in nål i handleden, och där görs ett graviditets test.
Och sen blir jag återigen ombedd av säkerhets skäl att lämna nytt Graviditets test.
Kommer in i rummet och de säger att min man inte får vara med. Blir ledsen och hade trott och hoppats på att kunna få hans stöd där inne.
Kommer in i rummet och de säger att min man inte får vara med. Blir ledsen och hade trott och hoppats på att kunna få hans stöd där inne.
Pratar med röntgen läkaren, att då de är klara ska någon gå och hämta in min man för att han ska vara med och höra.
Innan undersökningen, mår jag väldigt dåligt Psykiskt, och säger åt dem alla.
Berättar även att jag haft och har mer ont idag på vänster sida nere vid den "regionen".
Gråter, är rädd.
Får syrgasmask under hela tiden, Domicum in sprutat ett par gånger, och ren morfin ett par gånger.
Emellan åt skriker, gråter jag av smärtor.. Säger att det känns precis som ett utomkvedshavandeskap.
Emellan åt skriker, gråter jag av smärtor.. Säger att det känns precis som ett utomkvedshavandeskap.
Allt tog närmare en timme, och min man kallades in.
Läkaren visar på skärmen; min livmoder, min äggledare och visar att de inte har kommit ut i buken som det ska göra då man har passage. Och att försöka ta bort blockering, är något man i stortsett bara kan göra om blockeringen sitter närmare livmodern, än så långt ut som min gjorde.
Nu hoppas jag innerligt att min behandlande gyn läkare jobbar i morgon.
Samt att jag får tag på honom omgående.
Finns där något annat att göra? Går denna HSG röntgen att göras under full narkos och på så sätt försöka "ta bort" detta stoppet? Finns det någon chans överhuvudtaget att kunna bli gravid, så som denna undersökningens resultat visades?
Kan mina svaga graviditets "plus", orsaka att de nu ser stop ut?
Eller återstår det bara en Operation, där han kommer försöka göra en "spolning" för att göra de sista försöket att få bort blockering. och om det inte lyckades att operera bort min sista äggledare.
Frågorna är många.
Känslorna desto fler.
Är jätte trött, och illamående. Ont emellan åt. Och har kräkts 2 gånger.
Jag vet inte vad jag ska göra med alla mina känslor!
Livmoder, och sen smala "tråden" som fortsätter och blir tjockare är min vänstra äggledare. Och ur den kom det ingen kontrastvätska.
*Annat*
(fick förövrigt nog idag och ringde kirurg i annan stad idag & frågade om de har skickat iväg remiss till medicin i mitt "landsting".. Och Ja de hade dem gjort redan i oktober. Ringer "mitt" sjukhus massa strul, men blir till sist uppringd av en som ser att min remiss ligger hos dem, men varför ja inte blivit kallad visste hon inte. Utan kopplade mig till någon annan som inte svarade och samtalet kopplades bort... Fick NOG och ringde Sjukhus chefen för detta sjukhus. Och frågade om det skulle ta 6 månader och att någon inte har hört av sig, för att utreda min binjure som var lite förstorad. Han har kontaktat ansvariga som kommer att ringa upp mig.. Annars kan jag lova det blir mer liv i taket..)
3 kommentarer:
Hejsan vännen!
Oj, vad du har fått gå igenom saker igen.
Jag hade nog blivit hur tokig som helst om inte jag fått ha med mig mannen i ett sånt läge.
Hoppas att allt ordnar sig till slut för er. Kram
Oj då!
Men vad mkt som hänt sedan jag var här sist. Så du fick ett svagt + kanske är som du tror ett X? Och att du inte fick ta med dig din man, usch, lite grymt tycker jag det känns. men de har ju deras order att följa, men ändå. Tänk att det alltid ska hända dig en massa saker. *kramar om*
Hoppas att det löser sig snart!
Krmiz!
usch vad jobbigt gumman. lider med dig! vet inte vad jag ska säga för att trösta..
tänker massor på dig!
KRAAAAAAAAAM
Skicka en kommentar