I morgon, Rädlsa undran och tankar

I morgon är det dags att besöka gyn igen, Om läkaren hunnit bli frisk, vilket jag hoppas på.
Få klarhet i vad det är som gäller.
Har även tänkt att skriva ett brev till honom som jag tänkte lämna till han innan jag går. Om jag vågar, om ja hinner få skrivet.

Kom i en situation, där jag upplevde ren ångest, rädsla, panik. En otrolig rädsla för att eventuellt våga att försöka bli gravid igen. Jag ser bara inom mig, och "känsla" där jag blivit gravid, allt åter speglar sig igen. VUL, blod HCG´s tagningar, strålande, pulserande känsla som strålar sig ner i benet, bak och upp i ryggen. Graviditets symptom Eviga väntan på dagarna bara ska gå undan och få klarhet att jag åter igen fått ett utomkveds, som jag redan ultra tidigt in i graviditet känt av. Att åka in till sjukhuset, vara den där misslyckade kvinnan, som ska in på ytterligare en operation. Få dropp, byta om till halvt förnedrande kläder och obehagliga vita bomulls knästrumpor. Rullas från en säng till en annan operations säng. Avdelnings personal, lämnar. Och nya ansikten ses. Bli påklädd varma ben "fodral" och grön vitt täcke. Skaka av rädsla. För frågan om jag vill prata med läkaren innan operation. Rullas in på operations bordet, se detta äckliga rum, se alla dessa grön klädda människor, med gröna mössor på. Se personal ta fram saker till operation. Få ekg "klipps" fast klistrat på min kropp, någon främmande som går in under min skjorta och "tar/vid rör" mig. En annan som sätter på blodtrycks marschett, och apparaten börjar pumpa upp och hör hjärt övervakningen låta. Många många tankar är i mitt huvud. Narkosläkare kommer och säger att "snart kommer du att få somna, vi kommer att ta hand om dig". Någon ringer efter läkaren och berättar att patienten är klar. En personal sätter mask över ansiktet på mig, en annan säger, nu sprutar jag in sömn medlet och du kommer snart att somna..... Mina tankar precis innan har vart; Kommer jag att vakna upp igen? kommer jag kunna bli gravid igen? När? Jag vill inte somna, vill bara vakna upp och hoppas att de bara var en jävla mardröm. Men ja somnade och vaknade upp, på uppvaket, ont, tom ledsen, ensam och oerhörd sorg....

Händer detta igen... Ja, då vet jag att jag aldrig mer kunna bli gravid på egen hand. Då kommer jag vara steriliserad. Mot min vilja, men ett jävla onödigt ont.

Jag är så rädd för att bli opererad igen, då finns det inte samma "tröst" att "vi kan ju snart försöka igen"... För då kan vi inte försöka förens vi har alla pengar som krävs till ett IVF.

Att jag skulle få ytterligare ärr, är inget direkt större bekymmer. Är redan ful, Bristningar från att ha vart kraftig överviktig och vart gravid, ha "skrynklig" hud efter min stora viktnedgång. Och mina 21 st ärr på kroppen efter operationer.



Är jag beredd på att våga försöka igen.. Kommer någon att finnas vid min sida om och när det sker?! Eller kommer jag bli klassad som en "idiot" som var så jädrans dum som försökte att bli gravid igen?! Eller kommer någon finnas där för mig, och sörja med mig?!


Efter denna upplevelsen, försöker jag fundera på hur mycket som jag vågar, om min önskan och längtan kommer att ta överhand över denna inre rädslan?! Jag stampar runt i ett eget inre kaos