Inte rättvist
En bekant till mig har ett barn på snart 3 år och ett barn på 3½ månad, och nu gravid igen, finns de fan ingen rättvisa?!
Jag orkar inte med och kommer inte orka och vilja stötta.. Mina känslor är S L U T!!!
Jag skiter i vilket nu.
Nu käkar jag min
18:e hormonbehandling och det känns bara så tufft, och värdelöst att ha dessa j*vla dåliga odds att kunna bli gravid igen efter detta förbenade utomkvedshavandeskapet.
Sen på de höra att den här personen tycker de är sååååååå jobbigt med illamående, stackars lilla människa vilka problem!!
GAAAAAAAAAAH!Idag ringde jag min gynläkare och de har fått svar från Patalogen (min äggledare och dess innehåll) Önskar att jag fick ett svar på Varför?
Även fast de inte kommer att trösta.
Hon BM undrade om inte min läkare hört av sig via telefon eller brev, Nej det har han inte
så hon skulle skriva ett PM till honom att han skulle ringa eller skriva brev till mig om svaret.
Önskar jag fick det innan jag reser iväg nu.
Finns bara en graviditet som går hela vägen som skulle kunna trösta...
Jag är så oehört glad över att jag har ett barn i livet, att jag fått gåvan att uppleva känslan att vara gravid, att få föda fram ett barn.
Ha ett barn som ger mig kärlek, glädje, skratt, kan göra mig vansinnig, som gör mig orolig som
är så otroligt snäll och omtänksam, hon är mitt ALLT
Hon är så go, så charmig, så kärleksfull hon är helt underbar och ibland en liten djävul ;-)
**Vad vore livet utan dig min ängel, min älskade guda gåva min lilla prinsessa**
Men saknaden och längtan finns så starkt inom en.
Och med tiden som har gått, så gör det bara mer ont inom mig då "alla andra" blir gravida runt mig...
Usch så ledsen jag blir